Månskensligistens upplagor

Original upplagan från 1994. När jag fick hem omslaget för påsyn ringde jag direkt till min förläggare på Bonniers och skrek:

- Varför är det en snopp på min bok!?

Han svarade lugnt:

- Det är ju som en varudeklaration för all knullenergi som är i boken.

Jag kände mig smått generad, men det gick ju bra. Fast jag har inte vant mig än. Och jag är inte pryd av mig. Ändå kan denna bok fortfarande få mig att rodna lite.

MÅNPOCKET ca år 1995 - 1996. Bild saknas

ISBN-nummer: 91-7643-149-5

Dessa år var jag het. Jag var i smöret, åkte på flådiga fester i häftiga våningar. Bonniers och Månadens bok och Månpocket bjöd. Jag träffade andra författare, blev pruttfull och föråt mig på god ost. Jag satt i TV-soffor och pratade om min fantastiska bok. 

Samtidigt hatade jag alltsammans. Jag minns att jag på en fest träffade EN författarkollega jag verkligen kom i samtal med. Som var vettig mitt i stimmet. Det var Unni Drouge.

Ett annat möte jag minns med värme från de där rasande åren var att jag fick träffa Lars Molin. Jag tycker inte värst om hans filmer, men jag älskar honom som person. Jag kom i saknad när han gick bort. Saknaden svider än. 

Han blev ofta min räddningsplanka på de där förfärliga festerna. Jag  kan ledigt stå och prata på ett föredrag för flera hundra personer, men på party blir jag på något sätt helt autistisk. Jag vet inte vad jag ska pladdra om. Men så finns de där människorna som hjälper igång mig. Lars Molin var en sådan.

Den senaste upplagan av Månskensligisten står "En bok för Alla" för.  Jag gillar inte riktigt omslaget, men jag bryr mig inte lika mycket längre. Men jag måste säga att jag trots allt tyckte det var lite mer kul med en snopp på, trots att den får mig att rodna!